Imorgon funderar jag starkt att skriva ut mig. Klarar inte av att vara innanför dessa vita väggar. Blir bara mer deprimerad och så drar alla ner varandra i dåliga tankar. Man triggar varandra till att till sist skada sig själv
:( orkar inte med detta mera

Jävligt jobbi dag idag, vinglig och yr. Benen vill absolut inte göra som jag vill, skulle tro jag har supit skallen av mig och är jätte full. Men så är inte fallet, kroppen vill bara inte vara med idag. Har varken fått i mig lunch, middag eller nå fika idag. Känns som att kroppen sakta håller på att dö. Om det nu kunde vara så, men inte då. Man ska plågas dag in och dag ut.

Iblan blir man sugen på att supa till så man tappar allt. Skulle vara rätt skönt men dagen efter vill jag gärna slippa.

Hjärtat slår, slår så hårt att det gör ont. Att behöva känna denna smärta förstår jag inte. Varför inte bara göra slut på detta lidande. Kan man inte för en gång skull få som man vill??? Vad är det som är problemet??? KAN NÅN SVARA PÅ DET???

Jag kanske inte vågar ta livet av mig, men jag har ju iallafall försökt ett antal gånger så varför inte låta mig somna in NU?? Sitta inne på ett rum eller i ett samlingsrum bara för att. Det är inte heller någon lösning på det hela. Att vara ett jävla föremål som man satt innanför fyra vita jävla väggar. Kan ingen jävel hjälpa mig att dö??? Skulle kunna göra vad som hellst så att nån kunde döda mig. Men blir ju inte så heller. Får ligga o bara vara tills jag kommer ut. Får se vad som händer sedan när dessa jävla väggar inte finns i mitt liv :,(

Tack och hej!!!

Jävligt jobbi dag idag, vinglig och yr. Benen vill absolut inte göra som jag vill, skulle tro jag har supit skallen av mig och är jätte full. Men så är inte fallet, kroppen vill bara inte vara med idag. Har varken fått i mig lunch, middag eller nå fika idag. Känns som att kroppen sakta håller på att dö. Om det nu kunde vara så, men inte då. Man ska plågas dag in och dag ut.

Iblan blir man sugen på att supa till så man tappar allt. Skulle vara rätt skönt men dagen efter vill jag gärna slippa.

Hjärtat slår, slår så hårt att det gör ont. Att behöva känna denna smärta förstår jag inte. Varför inte bara göra slut på detta lidande. Kan man inte för en gång skull få som man vill??? Vad är det som är problemet??? KAN NÅN SVARA PÅ DET???

Jag kanske inte vågar ta livet av mig, men jag har ju iallafall försökt ett antal gånger så varför inte låta mig somna in NU?? Sitta inne på ett rum eller i ett samlingsrum bara för att. Det är inte heller någon lösning på det hela. Att vara ett jävla föremål som man satt innanför fyra vita jävla väggar. Kan ingen jävel hjälpa mig att dö??? Skulle kunna göra vad som hellst så att nån kunde döda mig. Men blir ju inte så heller. Får ligga o bara vara tills jag kommer ut. Får se vad som händer sedan när dessa jävla väggar inte finns i mitt liv :,(

Tack och hej!!!

Sån jävla ångest och hatar dem som jobbar här. Har värsta ångesten och så går jag för att få något för den. "Ja vad vill du ha" ja nå som är snabbvärkande så klart. "Hmm ja ska se, taralen och atarax har du ju till behov" ja men gr mig nå fort innan jag slår sönder stället. Slutade med att jag fick två atarax. De som knappt funkar. Kommer fan slå sönder mig helt innan detta är klart. Orkar inte mera, gör så ont i kroppen när jag får panikångest... Vet liksom inte vart jag ska ta vägen. Nä flytta smärtan till ett annat ställe, ens som hjälper nu skulle jag tro. Får ingen luft heller så då blir ångesten ännu värre. När ska de hitta nå som hjälper undrar jag????? Och när ska de sluta fråga om, när, vad och hur jag ska ha min medicin. LÄS I PAPPERNA JÄVLA IDIOTER!!!!!! Nu ligger man i sängen med dödsångest utan att man får hjälp eller att nån jävel bryr sig. Tror fan jag ska hänga mig själv. Klarar inte av smärtan mera. Bara hitta nå bra och hänga sig i och vart. Men det löser väl sig till slut :,(

Jag undrar hur det är när man har dött. Alla pratar om att man hamnar i helvetet eller himlen. Men själv tror jag inte att det är så. Tror att man är liksom död och aldrig hamna varken i helvetet eller himlen. För tänk så här, om alla skulle hamna någonstans av dessa ställen. Då är det ju typ överfullt och ska knuffas o bråka. Då är det ju inge trivsamt att vara där. Jag vill nog inte leva vidare, tänk så hemskt att aldrig få dö sedan. Utan man är där år efter år. Nä jag ska nog fan inte leva vidare. Tror jag ska tända eld på mig själv när jag känner att det är dax. Att betsla tusentals kronor till begravning är ju vansinnigt kan jag tycka. Man har liksom ingen nytta av allt det där sedan. Det blir kastat eller uppbränt. Så jag vill inte att någon i min närhet ska kasts bort pengar på ingen ting. Kanske ska bygga min egen kista :)

Kul att ångesten har blivit värre... Känns som om hjärtat ska stanna när som helst. Har så jävla ont i bröstet så jag tror jag kommer att dö när som helst. Orkar inte med denna smärta mera. Nu får det FAN vara nog. Jag klarar inte av denna smärta längta. Kan inte nån jävel hjälpa mig innan jag dör?????

Just nu ligger jag i sängen och väntar på att smärtan ska gå över om den nu någonsin försvinner. Lär ju dö med det här. Har ju alltid velat ha en sjukdom så att jag dör av den. För feg att ta livet av mig skulle ja tro TYVÄRR.... Har så jävla ont så att det känns som om jag ska tuppa av :( jävla skit. Jaja jag vill ju dö så varför inte en smärtsam död? E ledsen för er som blir besviken om jag nu skulle dö, men jag kan inte bara leva för att nån vill det. Det funkar inte så.

Har redan varit mamma åt min mamma, mamma åt småsyskonen. Flytta till eget när jag var 16 år så jag har levt mina år o dagar nu. Så låt mig somna in för alltid så är ni snäll. Jag orkar inte vara stark mer för eran skull, ni har fått all min kraft så jag inte har någon kraft kvar till mig själv. Så varsågod, hoppas det gjorde lite nytta iallafall. Hoppas på att få lämna denna värld av hemligheter och lögner för det är precis så det har varit i mitt liv.

Dessa ord har jag fått höra hela livet:

Spara ut håret, måste skaffa barn med en man, lever i en dålig fas för att jag lever med en annan i samma kön.
Sur jämt, ställer aldrig upp, trött, svek, lögn, m.m

Inte fan är det konstigt att jag inte orkar med mera. Jag orkar inte leva som någon annan än mig själv. Ni har fått styra mitt liv nästan hela livet och nu vill jag ha min vilja igenom för en gångs skull. LÅT MIG DÖ!!!!!!!!

Alltså när det är såna här ronder, måste varenda jävel gå iväg då??? Jag behöver något för ångesten men verkar vara kört. Så jävla less, hinner utveckla panikångest innan de kommer med nå för ångesten. Skulle även ske ett mord eller bråk utan att de skulle ha märkt något. Ska det verkligen vara på det här settet undrar ja. Helt jävla sinnesjukt. Nu börjar jag bli förbannad och självmords tankarna börjar komma krypande. ORKAR INTE. Lär aldrig komma härifrån om de fortsätter så här. Fast de vill nog ha ut mig härifrån snart som de låter så de bryr sig inte så jävla mkt. En vårdare sa till en annan: "låssas att du mår bra så får du komma ut" alltså får man ens säga så till intagna???? Hon lär ju ta livet av sig. Jaja det är väl så de jobbar här :/

något som skär
något som gör ont
jag vet inte vad det är
törs inte fråga
att ständigt se
att hoppet bleknar
mer och mer
att ständigt krypa in
i det mörkaste hål
fälla den tår ingen får se
och sakta viska till sig själv
"jag orkar inte mer.."

"Från nätet"

Tiden som går,

Läker inga sår,

Flickan som gråter,

Vet att hon aldrig blir förlåten.

I hennes liv existerar bara smärta,

Som skär djupa sår i hennes redan sargade hjärta.

Tårarna som rinner,

Minnena som ännu brinner.

Hon vill inte leva mer.

Och det är det såklart ingen som ser,

Att denna flicka kanske snart inte finns mer.

Hennes blick dras allt oftare till en kniv,

Med hjälp av den vore det nog lätt att ta sitt liv?

Hon lyfter den & skär allt djupare sår,

Märker inte att tiden allt fortare går.

Nu kommer inte längre några tårar,

Men ändå är hon så rädd för att åter bli sårad.

Hon faller ihop,

Ingen hör hennes sista rop,

Nu finns inte flickan mer,

Men är det någon som det ser?

(Taget från internet)