Jag undrar hur det är när man har dött. Alla pratar om att man hamnar i helvetet eller himlen. Men själv tror jag inte att det är så. Tror att man är liksom död och aldrig hamna varken i helvetet eller himlen. För tänk så här, om alla skulle hamna någonstans av dessa ställen. Då är det ju typ överfullt och ska knuffas o bråka. Då är det ju inge trivsamt att vara där. Jag vill nog inte leva vidare, tänk så hemskt att aldrig få dö sedan. Utan man är där år efter år. Nä jag ska nog fan inte leva vidare. Tror jag ska tända eld på mig själv när jag känner att det är dax. Att betsla tusentals kronor till begravning är ju vansinnigt kan jag tycka. Man har liksom ingen nytta av allt det där sedan. Det blir kastat eller uppbränt. Så jag vill inte att någon i min närhet ska kasts bort pengar på ingen ting. Kanske ska bygga min egen kista :)

Kul att ångesten har blivit värre... Känns som om hjärtat ska stanna när som helst. Har så jävla ont i bröstet så jag tror jag kommer att dö när som helst. Orkar inte med denna smärta mera. Nu får det FAN vara nog. Jag klarar inte av denna smärta längta. Kan inte nån jävel hjälpa mig innan jag dör?????

Just nu ligger jag i sängen och väntar på att smärtan ska gå över om den nu någonsin försvinner. Lär ju dö med det här. Har ju alltid velat ha en sjukdom så att jag dör av den. För feg att ta livet av mig skulle ja tro TYVÄRR.... Har så jävla ont så att det känns som om jag ska tuppa av :( jävla skit. Jaja jag vill ju dö så varför inte en smärtsam död? E ledsen för er som blir besviken om jag nu skulle dö, men jag kan inte bara leva för att nån vill det. Det funkar inte så.

Har redan varit mamma åt min mamma, mamma åt småsyskonen. Flytta till eget när jag var 16 år så jag har levt mina år o dagar nu. Så låt mig somna in för alltid så är ni snäll. Jag orkar inte vara stark mer för eran skull, ni har fått all min kraft så jag inte har någon kraft kvar till mig själv. Så varsågod, hoppas det gjorde lite nytta iallafall. Hoppas på att få lämna denna värld av hemligheter och lögner för det är precis så det har varit i mitt liv.

Dessa ord har jag fått höra hela livet:

Spara ut håret, måste skaffa barn med en man, lever i en dålig fas för att jag lever med en annan i samma kön.
Sur jämt, ställer aldrig upp, trött, svek, lögn, m.m

Inte fan är det konstigt att jag inte orkar med mera. Jag orkar inte leva som någon annan än mig själv. Ni har fått styra mitt liv nästan hela livet och nu vill jag ha min vilja igenom för en gångs skull. LÅT MIG DÖ!!!!!!!!

Alltså när det är såna här ronder, måste varenda jävel gå iväg då??? Jag behöver något för ångesten men verkar vara kört. Så jävla less, hinner utveckla panikångest innan de kommer med nå för ångesten. Skulle även ske ett mord eller bråk utan att de skulle ha märkt något. Ska det verkligen vara på det här settet undrar ja. Helt jävla sinnesjukt. Nu börjar jag bli förbannad och självmords tankarna börjar komma krypande. ORKAR INTE. Lär aldrig komma härifrån om de fortsätter så här. Fast de vill nog ha ut mig härifrån snart som de låter så de bryr sig inte så jävla mkt. En vårdare sa till en annan: "låssas att du mår bra så får du komma ut" alltså får man ens säga så till intagna???? Hon lär ju ta livet av sig. Jaja det är väl så de jobbar här :/