Fick ingen ro denna gång heller att ta ett bad. Brukar kunna ligga i 30-50 min utan nå problem, men nu klarar jag knappt av 10 min :( Vad ska man hitta på för att få lite ro kroppen??? Har snart testat allt, och ännu vill jag inte fe upp. Men jag är inte lika stark längre som jag var förr.... Sen mår jag dåligt för att jag är hungrig jämt, biverkningar av medicinen. Försöker att inte äta men då får jag sådär ont i magen.

Jag skulle behöva åka på hälsohem eller tränings läger efter detta. Jag har säkert gått upp minst 10kg på en månad. Blir inte mindre deprimerad över att man blir fetere och fetare. Måste försöka få lite hjälp att gå ner i vikt efter detta. Undrar bara vart man ska vända sig med sådant utan att det kostar skjortan.....

Snart får jag kramas iallafallfall :)
För snart kommer min sambo hem <3

Att det ska vara så jäkla svårt att kunna slappna av och må bra. Har testat att lyssna på avslappning, tagit varmt bad med örtbadsalt och tända ljus. Försökt hitta på massa annat men inget funkar. Varför ska det vara så jäkla svårt? Dessutom så ska jag börja jobba snart som gör mig stressad som fan. Jag blir argare och argare för varje dag som går. Behöver inte vara något speciellt som har hänt, utan jag blir bara så arg. Försöker att inte bli arg men blir det i alla fall =(Tänk om jag får ett utbrott på jobbet :/ Som sagt så kan jag inte hantera och bestämma om jag blir upprörd eller inte. Eller om jag får en ångestatack blir min död. Fan vad folk snackar vart jag är och inte är.Nä om man ska ta lite lungnande och hoppa ner i badet igen, kanske så hjälper det denna gång men har det inte hjälp de sista tjugo gånger så funkar det nog inte nu heller. Men jag ska iallafall testa. Min sambo är inte hemma heller så jag har inge stöd där heller just nu.

Dagarna blir fruktansvärt långa när man inte sover som man ska. Blir lätt trött och arg men kan ändå inte slappna av och vila på dagarna. Snart ska jag börja jobba igen och det känns fruktansvärt jobbigt. Får försöka hålla mig undan så gott det går, folk är så jävla nyfiken så de frågar hundra frågor. Jag ljuger och säger att jag är har semester. Orkar inte ta någon diskution om vad jag har varit och så vidare.

Men jag känner att allt håller på att gå åt helvete just nu. Vart livsgnistan har tagit vägen har jag ingen aning om.

Önskar att min sambo var hemma nu, skulle behöva en kram för att fortsätta orka. Ibland gör en kram så mycket. Man får lite mer ork och förutsätta. Ja det låter kanske konstigt men så är det. Kanske inte funkar varje gång men oftast gör de det.

Så kram på er!!!

Av: Två Blåbär

Jag vet att jag skriver typ samma och samma igen.

Men det är mitt sätt att få ut skiten från min skalle.

Jag har börjat få planer hur jag ska ta mitt liv nu.

Ett sätt är hänga sig, att proppa i sig tabletter eller skära sig.

Men ett sätt av dessa har jag fastnat för eller varför inte två av dem?

Kanske mer säkerhet om man tar till två alternativ.

Då kan det bara inte gå fel.

Men vill jag jag dö eller vill jag leva? Jag har inte så mycket att leva för heller.

Fan jag vet inte vart jag ska göra av mina tankar. De sliter mig itu snart....

Jag måste få ut dessa nega tiva ur huvudet om jag ska kunna leva.

Men det blir svårt när man inte vet om man vill kämpa eller inte.

Sitter nu med datrn och har sån jävla ångest. Sååå mycket tankar som snurrar runt

så jag snart blir tokig. Vill jag ta mitt liv så behöver jag bara gå några få meter

för att få i mig skiten. Tänk vad nära det är fast ändå så långt bort....

Ena halvan dras mot tabletterna och den ena därifrån. Hmm jag litar INTE på mig själv just nu =(

Blir inte bättre när jag sitter hemma och lyssna på skön ångest musik.

Men jag klarar inte av massa folk just nu. Jag kan inte rå för att jag mår som jag gör.

Så länge jag kan minnas så har jag haft självmords tankar. Har man levt så så

är det inte bara att släppa dem. Förra gången skrev jag avskedsbrev.

Det skulle jag inte ha gjort, för det slutade med att polis och ambulans bröt sig in

i mitt hemm och körde mig till sjukhuset med en jävla fart.

Hade jag inte skrivit dessa brev så kanske jag har varit död nu....

Ibland är man så jävla dum i huvudet. Jag var ju så jävla nära då, varför

skrev jag dessa brev??? Konstigt är ju att jag har skrivit brev nu med men inte gett dem till någon.

Kanske är det rop på hjälp ändå rå....

Men jag är inte så stark längre,

Vet inte hur länge jag orkar stå emot mig själv längre.

Hur ska jag kunna be om hjälp när ingen ändå verkar kunna hjälpa mig..

Precis så känner jag, älskar hennes texter.... <3

Idag har jag ångest heter duga.
Mår jätte dåligt och yr. Har en sån jävla press på mig för att börja jobba på fredag :( Kul att sitta där med ångesten och alla ska glo och prata bakom ens rygg. Fan jag vill ta emot hjälpen jag får men idag vill jag bara dö. Ta sömisarna och theralen så jag får somna in. Fast jag har inga sömisar kvar snart. De tar slut på lördag och börjar jobba på fredag. Vilken jävla planering från Pdykläkaren, jag påpekade det med hon rykte typ bara på axlarna. Skit samma. Idag känns det verkligen som att jag vill ta mitt liv. Fattar varför jag inte gör det bara. Skulle vara så skönt, men jag har för mycket samvete TYVÄRR.... Men det går ju att ordna på nå vis. Jag har ingen stans att ta vägen min tankar och handlingar. Står här alldeles själv, inga råd eller nå. Men det så det är i livet. Så varför bryr jag mig över huvud taget?????

Kanske blir god natt för alltid idag, vi får väl se hur denna skit slutar...

Tack och hej!!!

Ingenting av det jag trodde
Blev till någonting alls
Nu så finns här inget kvar
Av nåt som kanske fanns
Det är en seg och envis kraft
Som lever i mitt blod
Och jag orkar inte stå emot
Hjälp mig att komma bort
Ta mig någonstans långt härifrån
Där jag kan få börja från början igen
Och slippa att känna
Så som jag känner jämt

Samma ögon, samma tankar,
Överallt runtom
Fanns här vägar, är de stängda
Åt varenda håll
Jag försöker ändra allt
Men det tjänar inget till
Fast det finns så mycket som jag vill
Hjälp mig att komma bort

Nånstans
Nånstans
Långt, långt, långt bort

Allting går och inget stannar
Men är detta jag
Mötet med min blick i spegeln
Blir värre varje dag
Allra mest så önskar jag
Att jag inte var så feg
Och om det inte redan är försent
Hjälp mig att komma bort....


(Tagit från nätet)