Utanpå, så tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag att klara av en enkel dag.
Ni ser hur jag skrattar, ni ser hur jag ler, men inuti min kropp, så orkar jag inte mer.
Jag vill dölja min smärta så ni tror att allt är perfekt med mig.
Men hur ska jag kunna spela, vet jag ens det själv?
Spelet är svårt, det finns inga regler.
Människor gör som de vill, utan att nån ser det.
Hålet i hjärtat, det kryper längre upp, och sen stannar det i halsen,
sen åker det ut ur munen.
Jag äter, men svälter ändå..
Får ingen näring, energi eller så.
Jag går hem och lägger mig i sängen, vill bara vara ensam, men då kommer ÅNGESTEN!
Jag lever kontrollerat, jag får aldrig vara ensam.
Att ha det tyst och vara själv, det är min längtan.
Som ett litet barn, som söker efter svaret: Varför lever jag?
Som ett litet barn, som har fått känna smärta. Varför lever jag?
Pojkar och flickor, det finns många som mår dåligt, en del har (?) fast inte ihåligt.
Ni säger åt mig att vara glad, men hur lätt är det att vara?
Om man känner som jag gör, kan man ingenting klara.
Jag vill att ni ska tro att jag är en riktig tjej med framtid.
Men sanningen är, såren bränner nog för alltid.

Ingen vet det innersta, inte ens de närmasta, om jag säger min sanning, det alldeles för hemska.Jag vet inte om jag vågar ta mitt liv och vara feg.
Men mitt liv är precis som en JÄVLA LEK!
Kan det sluta någongång och bara lämna mig ifred?
Jag älskar er som bryr sig, men ni andra har FEL!
Vilken väg ska jag vandra nu, och vart ska jag gå? Är det någon som vet, nåt ni kan svara på?
Du kollar ned på mig, och jag känner hur du spottar. Allt du en gång var, det var fan på låtsas.
Som ett litet barn, som söker efter svaret: Varför lever jag?
Som ett litet barn, som har fått känna smärta. Varför lever jag?