Ligger i sängen nu och väntar på att klockan ska bli 21-22 så man får natt medicinen och får sova. Har haft två snabba besök idag och det uppskattas väldigt mycket. Det är typ det ända som händer här. Ångesten är kvar lika så dödstankarna. Lär inte bli av med dem känns det som, eller så är det jag som inte vill släppa dem. Som jag skrev igår eller de var, så önskar jag att jag kunde få en sjukdom som gör att jag får somna in. För om jag ska ta mitt liv vet jag inte hur jag ska göra det. Finns tre sätt just nu som jag skulle kunna göra. Antingen hänger man sig eller skär sig men även ta massa tabletter. Men det är svårt att få tag i när man är inlåst. Men jag är kluven, jag har två speciella personer i mitt liv just nu som jag inte vill såra. Men samtidigt är det svårt att leva bara för deras skull. Känns ju lite långsökt. Ångesten den finns där hela tiden, jag verkar inte bli av med den på något vis. Ju mer ångest jag har destomer vill jag ta mitt liv. Att ha så här ont i hjärtat tär på en. Att bli arg och iriterad för minsta lilla det gör mig bara mer tokig. Får se vad som händer under natten/kvällen. Ska försöka stå ut denna natt med. Hoppas även på en hel natts sömn.

Jaha ja. Igår var jag ju på samtal och det slutade med att jag hamnade på Psyk igen. Men det kanske blir bra med tiden. Men orkar verkligen inte leva så här. Önskar att jag hade kunnat få somna in. Men får se hur länge jag blir kvar här. De kan ju inte få bort mina döds tankar ändå så jag förstår ändå inte vad jag gör här. Vist det var jävligt skönt att sova ut men tiden gick för fort. Skulle vilja sova mkt mera just nu. Ångesten växer och har fått för den. Men det hjälper inte. Men det var ju inte direkt kul att vakna upp till en galning som skriker heller ju, får bara mer ångest....Gör detta bara för er skull så ni slipper må dåligt för jag tänker på er oxå i allt detta.