Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått

Jag brinner av en längtan men elden är för svag
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Jag har ondskan i mitt inre, jag tar ondskan i försvar
För så länge som jag blundar har den mig i sitt förvar
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida så att vi inte slits isär

I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld
I bibeln talas det om gud, men ondskan är min vän
För så länge som jag blundar döljs vägen för mig hem

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du viskar till dig själv i smyg att aldrig kasta av din sköld
Medan lögner håller stånd värms blodet upp att hålla köld
Medan ögon ser en dröm, håller kylan luften kall
Allt omkring som bar ditt namn, obevekligt går mot sitt fall


Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Ligg här intill mej och håll om mej lite
Snart reser jag in i mej själv
Jag önskar det fanns någon lindring att få
Men jag vet att det finns ingen hjälp
Nu måste jag in i det mörka
Nu måste jag ner i min brunn
Där ingen jag känner kan höra
Hur jag skriker
Så jag vill att du lämnar mej ensam
När du tror att jag fallit i sömn;
Jag vill inte att du ska se mej så här

Du vet att jag aldrig har trott på nån Gud
Men ibland går jag in i Hans hus
Så när skymningen faller i morgon
Så går jag i kyrkan och tänder två ljus;
Det ena för dom jag har sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Det andra för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är

Ett ljus för dom själar jag sårat
För vännerna som jag försmått
Och för tårarna som dom gråtit
För min skull
Och ett annat för att jag ska finna
En kärlek som orkar bestå
Och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är

//Björn Afselius-Två ljus

Den lilla flickan 

Hon är elva år

Redan har hon för många djupa sår

Hon är ett litet barn

Men ändå önskar hon att livet ej hade kvar

Hon är ledsen

Den lilla flickan försöker putta bort sin pappa

Han stinker alkohol men han säger fina ord

Den lilla flickan känner dock att något är fel

Hennes pappa vill leja masage bara för att han är stel

Den lilla flickan har en elak mamma,

hon blåser rök rakt i hennes ansikte

Den lilla flickan får ont i sina ögon

Av rök men också av tårar

Hon är elva år

Redan har hon för många djupa sår

Hon är ett litet barn

Men ändå önskar hon att livet ej hade kvar

Hon är ledsen

Den lilla flickan

Ger sina så unga år, ser då ingen annan utväg

än att följa dödens spår

Hon ber gud som haver barnen kär

Varför struntade du i mig som liten är

Den lilla flickan nu inget hon har

hon är som glad att

Som slippa det som var

Nu kan man se hennes leendes kena

Hon är ett lyckligt barn i det vackra så fina

Hon blev elva år

(Hon blev elva år)

För hon hade så många djupa sår

(För hon hade så många djupa sår)

Hon var ett litet barn

Ändå önskade hon livet var dag

Nu är hon lycklig

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att min vän ringde till polisen o ambulansen den 3-e. Men vissa stunder är jag glad att jag misslyckades ibland inte. Men jag är kvar på psyk och lite orolig att jag ska göra samma sak när jag kommer hem.

Men det är bara att vänta ut tiden och se vad som händer. Kanske nå bra eller så blir de nå dåligt. Jaja skit samma med vilket....................

Jaha, jag misslyckades ta livet av mig i fredags den 3. Polisen bröt sig in och ambulansen kom. Hamnade på intensiven sedan psyket. Jag kommer väl ut något mera igen. Då ska jag föröka igen som det känns nu. Har ingen livs glädje kvar i mig. Varför försöka leva då när allt ändå är piss? Ligger på rummet på psyket nu och skriver från min tel. Och det verkar ju gå bra. De vill ju ha hem mig så då får jag se hur det blir. De ville ju ha hem mig sedan förra lördagen den 4e. Det var dagen efter:-oPuss på er!

Nu känner jag att det är dax att ta farväl. Hoppas bara att jag lyckas denna gång. Känner mig som den där självmords benägna snubben i serien hjälp. Han försöker om och om igen att ta sitt liv men misslyckas. Men jag hoppas att jag klarar det denna gång.

Får tacka er alla för era inlägg i min blogg.

Har till och med lämnat ett brev till en av minna vänner. Jag har aldrig kunna ge ett sådant brev till någon innan. Utan jag har lagt breven brevid mig när jag har försöktta mitt liv. För att de skaq hitta dem då och få en förklaring till min handling.

Jag måste bara göra detta nu. Jag vill det, och en stark röst inom mig skriker att jag ska göra det. Men låt mig lyckas denna gång.

Tack och hej!

Puss o Kram på er alla!

Ni verkar ha fått ett bra liv ni. Alla verkar vara lyklig och så. Kul att se att andra kan må bra. Önskar bara att jag med kunde få vara glad någon gång.

Men istället står döden och knackar på min dörr.

Så nu har jag släppt in honom och han sitter vid min sida nu.

Han bryr sig om mig iaf. Tack Döden=)