En liten flicka i världen står.

Hennes hjärta är fyllt utav blödande sår.

Ångesten i bröstet det tynger hon så hårt.

Hon vill ju vara lycklig,

varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta utav tårar,

Hon vet hur hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log.

Men det är många år sen hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt.

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsas glädje o panik.

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel.

Varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv,

men för det krävs mod,

om det bara fanns någon som henne förstod!

Livet är ingen lättsam lek,

Det är fyllt utav ångest och utav svek.

Så kanske går det så,

Att flickan tar sitt liv nån dag.

Det sorgligaste är,

Att denna flicka,

Känner jag.

Känner jag.

Hon känner jag.

Hon känner jag.

Vad hände?

Flickan står inte ut längre.

Varför?

Hennes liv har bara varit en fasad.

Hon har ingen framtid om hon inte bryter sig loss.

Det är ingen framtid att leva i en krets av främlingsfientlighet.

Det är ingen framtid i förtryck.