Det blir en hel del videon från youtube. Men det är så jag får ut hur jag käner. Svårt att skriva vad man känner ibland. Men då finns dessa videon som säger det mästa om mitt mående.

Att må så dåligt att man inte kan gå på jobbet, äta eller sova gör att man mår ännu mer dåligt. Men jag är heldre hemma än vara på jobbet och få massa ångest och att alla ser det. Det trycker ner mig ännu mera. Men vist inte bra att vara hemma heller och låta sina tankar köra över en fritt. Har funderat att åka på Psyk igen men de gör ändå ingen nytta.

För fyra år sedan så försökte jag ta mitt liv, hamnade på intensiven och sen på psyk. Men redan dagen efter försöket så ville de släppa ut mig. Men då ville jag försöka igen att ta mitt liv och blev då kvar med massa tabletter. Men ingen hjälp att prata. Så jag kan förstå dem som blir utsläppt och tar sitt liv eller någon annas. För de har inte fått den hjälp de sökte för. Låter jävligt elakt men det är så det ser ut i verkligheten.

Jag har alltid skyllt på min far och de andra förövarna som förgrep sig sexuellt på mig sen jag var sju för mitt dåliga mående. Men sanningen är att det inte bara är dem som får mig att må dåligt. Det är att man alltid måste ljuga om sitt liv, ljuga om hur man mår, ljuga vem jag igentligen är. Men nu har bägaren runnit över. Orkar inte ta mer skit nu. Har börjat träffa farsan lite nu effter alla dessa år. Vist jag kommer aldrig att kunna glömma eller förlåta. Men jag försöker gå vidare i livet men får bara en massa mothugg hela jävla tiden.

Så nu har jag fått nog och jag orkar inte leva så här nå mera. Jag orkar inte låtsas som inget har hänt och tänker inte lådsas vem jag igentligen är. Men i slutändan får de mej på fall och där de vill ha mig. För jag är inte tillräckligt stark.

Vist det är fegt att ha självmords tankar och försöka ta sitt liv. Men vem orkar att alla ska bestämma hur man lever åt en???? Jag orkar inte mkt till i alla fall. Även om jag har stöd från två viktiga personer i mitt liv så kanske det inte hjälper. Men jag ska göra ett försök att låta dem hjälpa mig, men vem säger att det räcker......

Vet inte varför jag lägger upp denna. Men texten i låten är fin

Sofijah feat. Olivia - Släpp mig fri

Sofijah - Svaret var du

Lite bättre dag idag, men inte bra. Fick iaf sova i nån timme inatt och det tackar jag för. Idag ska jag på samtal för mitt mående. Har otroligt bra stöd, nämner aldrig namn så slipper de känna sig uthängd på min blogg. Ifall det skulle hända något så får de inte skiten för det heller. För de har inget med mina val att göra. Men iaf så är jag skit nervös över att jag får ett utbrott i samband med ångest. När ångesten kommer så har jag inte alltid koll på vad jag gör. Det är även då jag kan skada mig själv. Skön kännsla att flytta smärtan till ett annat ställe. Har inte skadat mig själv på 3,5 år och det är ju bra ändå för att vara jag. Förut tog jag rakbladet direkt när jag kände att ångesten började komma. Men det var tider det. Så medberoende jag är så skadar jag mig inte själv för jag vill inte att min sambo ska se vad jag har gjort. Men gudars vad saknaden finns. När rakbladet skär igenom min hud och se blodet börjar rinna, en avslappnande känsla när man ser blodet på sig själv rinna ner från armarna. Det var tider det. Nu mera trycker jag tillbaka allt skit, men jag vet inte hur mkt jag orkar trycka ner mer. Allt börjar rinna över. Hoppas det blir bättre men jag har inte mkt hopp kvar till livet tyvärr.

En liten flicka i världen står.

Hennes hjärta är fyllt utav blödande sår.

Ångesten i bröstet det tynger hon så hårt.

Hon vill ju vara lycklig,

varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta utav tårar,

Hon vet hur hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log.

Men det är många år sen hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt.

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsas glädje o panik.

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel.

Varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv,

men för det krävs mod,

om det bara fanns någon som henne förstod!

Livet är ingen lättsam lek,

Det är fyllt utav ångest och utav svek.

Så kanske går det så,

Att flickan tar sitt liv nån dag.

Det sorgligaste är,

Att denna flicka,

Känner jag.

Känner jag.

Hon känner jag.

Hon känner jag.

Vad hände?

Flickan står inte ut längre.

Varför?

Hennes liv har bara varit en fasad.

Hon har ingen framtid om hon inte bryter sig loss.

Det är ingen framtid att leva i en krets av främlingsfientlighet.

Det är ingen framtid i förtryck.