Känner mig jätte nere idag, det är väl så mer och mindre varje dag. Men idag är det extremt jobbigt. Borde kanske lägga in mig igen tills man får rätt medicin. Känns jätte jobbigt nu. Känner mig nere och ledsen men kan inte gråta fast att jag vill det. Är så illa att jag inte ens orkar blogga som jag vill. Men vad gör det, skriver ändå ungefär samma hela tiden. Har liksom ingen livsgnista kvar känns det som. Vad är det som händer liksom. Nä nu orkar jag inte skriva mera. Får bli en annan dag eller senare

Idag har det varit ångest laddat igen. Men lite bättre än igår än så länge. Skönt att få gå på samtal men det är jobbigt när man ska dra upp livshistorien igen. Mycket minnen som väcks till liv igen. Men det är väl ett måste för att komma vidare. Men det är jävligt jobbigt må jag säga. Hoppas det blir bättre nu när jag går och pratar. Men nu är det två veckor tills nästa gång tyvärr :( Men det är väl bara att bita ihop. Sover dåligt på nätterna nu oxå. Känns som man är på ruta ett igen när det gäller sömn och ångest. Känns nästan onödigt att äta mediciner för de verkar inte hjälpa ändå. Tog upp det på samtalet och får se om hon tar upp det med läkaren så jag kan börja få sova i alla fall. Sover jag inte så blir det inge bra med ångesten heller. Har liksom ingen ork längre till något. Så det är ju drygt.... Kan ju hoppas att allt vänder snart. Men samtalen lär jag ju inte bli av med på ett bra tag. Och det är väl bra det med. Fast att det känns jobbigt som fan att gå dit vissa dagar.

Har varit en massa skit dagar nu ett tag. Sen i söndags har jag jämnt att jag vill säga upp mig från jobbet och funderar på att hyra en stuga eller något och få ett slut på detta lidande. Det är väldigt ofta som jag känner så. Just nu ligger jag i badet och funderar på att ta massa tabletter så att jag somnar i badet. Det är det skönaste sätt att somna in på säger de som vet. Och där håller jag med. För när jag var liten så höll jag på att drunkna. Den första stunden får man panik men efter ett tag så känns det bara naturligt att andas in vattnet. Så det är ju ett alternativ. Just nu gör jag allt i min makt för att kliva upp på morgonen och gå på jobbet. Men varje kväll och varje morgon så känner jag att jag vill skita i allt. Tur att jag ska på samtal imorgon. Kan behövas nu innan det händer något som inte går att göra något åt. De på jobbet ska bara veta vilket jobb jag gör varje dag för att ens komma dit, och hur jobbigt det är att hålla fast vid livet. Vore det inte för min sambo så kan jag lova att jag hade varit död för länge sedan. Vill verkligen inte såra denne men snart har jag inte mycket till val. Snart händer det jag har gruvat mig för. Snart är den dagen kommen.... Tack och hej!

Det har varit mycke stress och ångest nu på slutet. Sover inte på nätterna och när jag väl sover så vaknar jag med ångest. Nu har jag fått förfrågan att jobba med något annat ett tag och det fick mig att känna mig stressad över det också. Går fan inge bra för mig nu inte. Kanske ska sjukskriva mig på heltid istället. Dessutom har jag inga jobbkläder för de har blivit för små, har gått upp en massa av medicinerna så det känns ju också jobbigt. Så allt jag håller på att bygga upp nu raseras. Ätter mer ångest dämpande nu än någonsin tror jag. Är nog inte så men känns som så. Var i alla fall länge sedan jag åt så här mycket mot ångest nu. Så välkommen in i mitt liv herr ångest.