Idag är det en rätt jobbig dag. Har inte haft så mycket ångest i helgen men idag har jag så det heter duga. Vet inte hur jag ska klara av att jobba heltid nästa vecka när jag knappt klarar av jobba halvtid nu. Känns jobbigt att ha ångest på jobbet och äta massa lugnande. Blir så jäkla trött och yr och det känns inte bra när man e på jobbet. Och då får jag mer ångest för att jag får ångest. Mår inte alls bra nu och just bu känns det som om jag inte ens tar mig hem för yrseln =(
Vet inte jag ska göra för att få mindre ångest....

Idag är det en helt vanlig söndag med städ och tvätt. Känns väldigt viktigt för mig att det är rent och snyggt. Räcker att det är rörigt i min skalle. Önskar man kunde radera minnen och tankar. Som en dator, formatera det man inte vill ha kvar och göra en om start. Men vilka minnen och tankar ska man ha kvar då? Vissa händelser är kanske bra oxå. Man har ju massa erfarenheter som man kanske inte vill vara utan, och vem skulle jag ha varit om man inte har haft dessa upplevelser. Hade jag blivit en annan människa än vad jag är nu eller hade jag varit kvar i missbruket?? Det är så mycket som snurrar i ens skalle... Det är sådant som det inrednings svar på =(

Att ligga i ett 45 gradigt bad med en kall öl och tända ljus är inte alltid som det ser ut. Jag ligger här för att få bukt på ångesten. Bättre att ligga i ett kok hett bad än att skära sig eller slå sönder mig själv. Så jag tvingar mig själv att bada i ett varmt bad i stället. Konstigt ibland att man vill skada sig själv för att må bra. Jag kan tycka att det är knappt, Men det funkar ju oftast. Ska snart tappa upp lite mer varm vatten för nu börjar det att bli kallt. Lite komiskt att ligga i badet och blogga. Men där får jag i alla fall vara i fred. Utan jag får bara vara mig själv och må dåligt eller bra. Fast oftast dåligt. Att tänka på självmord börjar skrämma mig som fan. Vet inte längre om jag vill dö. Samtidigt, vad har jag att leva för??? Det är en fråga jag aldrig lär få svar på.Tack och hej!

Hämtade posten nu och ser att räkningen från Psyk hade kommit, 1840:- så nu är jag skuldsatt igen då. Nu vet jag att jag kan dö....

Idag är det inge bra dag. Skulle lika gärna ha suddat ut denna dag. Är skit irriterad och less på allt. Tror fan jag gör slut på detta lidande nu. För jag orkar inte mera....

Idag var jag på jobbet, det var nog den jobbigaste dan hitentills. Har haft sån ångest så jag mått/mår illa. Känns som jag ska kräkas :(
Länge sedan jag hade en sån ångest. Hur det ska gå till veckan vet jag inte. Önskar att jag kunde få vara hemma tills jag fått en samtals kontakt och att ångesten hade dämpas. Men det går tyvärr inte :( Jag får gå på jobbet med massa ångest och må dåligt. Men helst av allt så vill jag bara dö. Vissa stunder så vill jag leva men vet inte varför. Men oftast känner jag att jag vill avsluta detta liv. Hade jag kunnat så hade jag nog lagt in mig på Psyk igen. Men tycker inte att jag fick någon hjälp där heller. Men kanske bäst ändå att ligga inne med uppsikt än att jag är hemma och skadar mig, vilket jag kommer att göra. Den smärta jag känner när jag har ångest går inte att beskriva i ord, därför vill jag flytta den smärtan till min arm eller någon annan stans. Vore det inte för två personer som bry sig så skulle ja inte levt idag, det är jag helt säker på. Skulle nån av dom två försvinna så kommer jag troligt vis att ta självmord. Det finns "många som bryr sig" säger de, men när det gäller eller händer något så finns ingen där helt plötsligt. Så är det alltid. Men en annan får skit när man inte kan eller orkar hjälpa alla andra. Jag har alltid hjälp alla, alltid struntat i hur jag mått. Jag har varit mamma åt min mamma, varit mamma till mina syskon, alltid hämtat och lämnat på dagis, alltid lagat mat, alltid tagit hand om mamma eller syskonen när de var sjuk. Men INGEN tog hand om mig. Så nu när jag mår dåligt så är det bara fel. Så det är inte konstigt att jag vill dö. För jag har levt mitt liv nu känns det som. Ibland drömmer jag mig bort att jag kunde vara mer i natur och vatten och få skrika ut all sin smärta och ångest. Men skulle man gå ut och skrika så är det väll alltid någon som tror att man håller på att dö eller nå. Nä tryck ner skiten och låtsas som att inget har hänt. Det är så man får leva nu för tiden.

Ibland undrar jag hur livet skulle ha sett ut om man inte levde i missbrukarfamilj och utan sexuella övergrepp. Hade jag blivit en annan människa med livsgnista... Eller skulle jag ändå velat dö??? Men det är en fråga man aldrig får något svar på.

Nu ska jag iallafall försöka vila lite om ångesten tillåter det. Hoppas på att aldrig vakna upp mera.

Tack och hej!!!

Idag har det varit en jobbig dag. Var på jobbet en sväng idag för att se hur det skulle gå. Hann väl vara där i ca femton minuter innan jag fick ta ångestdämpande. Känns inget vidare, imorgon ska jag börja jobba på riktigt och det känns verkligen jätte jobbigt. Tur att jag har en fin person som jobbar där som verkligen bryr sig. Det känns jätte tryggt i alla fall :) jag tror inte att denne person vet hur mycket denne betyder för mig. Hade inte denne fina människa jobbat där så kanske jag inte levt idag. Tack vare dennes trygghet och lugn så vågade jag gå till denne och öppna upp mig och be om hjälp. Så om du läser detta så sträck på dig, du vet vem du är =)

Men samtidigt vill jag inte lägga så mycket på denna person men det har tyvärr blivit att det har blivit lite för mycket. Vill inte vara till besvär mer, känns som denne får göra så mycket mer än vad denne behöver. Men jag är otroligt tacksam över det denne gjort och gör.

Låter otrevligt när jag skriver denne till denna person. Men jag vill inte avslöja några namn i den här bloggen. Hoppas denne inte tar illa upp.

Vet inte hur jag ska kunna tacka denna fina människa. Känner mig bara elak när jag säger att allt är skit hela tiden men det är ju så det är tyvärr. Hade inte kunnat ljuga att allt är bra heller. Det är nog den enda person som jag litat på. Bara denne inte tar på sig för mycket nu bara. Vill inte att denne ska må dåligt genom att ta på sig för mycket.

STORT TACK TILL DIG!!!!