Nu är jag hyfsat less på detta måendet. Var på samtal idag och det gick ju hyfsat. Man ska nog inte vara för ärlig för det var nästan att hon skulle he in mig på Psyk igen. Men där satte jag stopp. Hon ville även att jag skulle be nån ta hand ommin medecin för hon e rädd att jag skulle ta mitt liv. Hon föreslog att min chef skulle dela ut för viss många dagar. Men även där satte jag stopp. Tycker att min chef har nog med mig som det är. Jag kan fan inte ha bättrechef än vad jag kan ha. Denne är både för snäll och hjälpsam. Hade det varit min gammla chef som jag gått till så hade denne skrattat och låtsas om som inget har hänt. Men det gör inte min nuvarande chef.

Jaja, iallafall så skulle man fylla i massa papper innan samtalet och där var jag så ärlig jag kunde vara. Där var jag ärlig i att jag inte ser så mycket ljus i framtiden och hade heldre fått dö. Men man ska nog vara försiktig vad man säger, nästa gång kanske hon lägger in mig. Men det känndes ändå bra på något sätt att gå till henne. Hon verkade vara helt okey, iallafall denna gång. Hon körde inte över mig som alla andra har gjort.

Ska dit till henne nästa vecka okså, ska försöka ha samma dag och samma tid. Hon tyckte att det var viktigt. Det kanske det är okså, att man har rutiner att gå efter. Har fått en massa papper som jag ska fylla i till nästa gång, det är massa frågor som jag ska svara på. Hatar dessa papper men om det hjälper mig så är det värt att göra dessa uppgifter. Har aldrig varit så öppen på första samtalet, men det kan detvara värt. Blir oftast svårare och svårare att öppna upp sig ju mer tiden går.

Men jag är fortfarande less på livet. Massa självmordstankar hela tiden som vanligt. Det var mycket därför hon ville lägga in mig för att jag kunde vara enfara för mig själv. Men vist kan hon lägga in mig men tankarna är ju ändå kvar och jag känner bara att jag är som en förvaring när jag är där. Tycker inte att jag får någon bra hjälp där. Men vi får se vart detta bär av innan det är klart. Nu ska jag försöka vila lite. Det har varit en hård dag idag

Sitter på affektiva och väntar på att få komma till samtal. Men fan vilken ångest jag har, mår inte alls bra. Så jävla nervös så det fins inte. Hoppas att det är någon bra som jag ska få träffa så att man kommer ut ur denna skit. Ska i alla fall ge detta en chans, funkar det inte så funkar de inte. Kan ju hoppas att denna är bättre än de andra som jag har haft. Gillar inte heller att det inte finns ett väntrum utan nu sitter man i en jävla korridor och alla som kommer ser en. Det gillar jag inte. Och så kommer det massa folk som jobbar på psyk där jag låg inne, det känner inte heller bra. Tror fan att hjärtat har hoppat ur kroppen på mig, sån jävla ångest har jag. Hoppas att det släpper när jag väl har kommit in till henne. Men har en magkänsla att detta inte slutar något bra. Men vi får se, jag har ju inte fått komma in än heller. Blir fan fem år när det gäller samtal och sånt :/