Idag har jag haft ångest/panikångest hela dagen. Känns jävligt jobbigt.
Att qlltid ha denna ångest tar död på mig. Jag har hjärtklappning
Och dålig andning. Har även börjat försvinna mer och mer i mig själv.
Är inte alls med på noterna längre. Det är så att jag är
Mindre och mindre kontaktbar. Hur mycket tar inte det
På krafterna då???

Idag känner jag att jag kanske inte klarar av dagen i morgon,
Men jag ska göra mitt bästa och försöka gå på jobbet i alla fall
Men det är jobbigt att alla vet att jag mår dåligt,
Ångesten blir ju inte mindre för det omman säger så.
Nu ska jag ta lite mer medicin så jag klarar av resten av
Kvällen, lite jobbigt attha medicinen som styr mitt liv.
Känns som om jag aldrigmer kan köra bil. Att köra
bil gör att jag kan slappna av, men jag vågar inte
För att jag försvinner plus att jag blir väldigt
Trött av all medicin.

Tack och hej

Att de avbokar möten hela tiden gör mig arg. Men är det för att testa mitt tålamod så kan de sluta med det nu. FÖR MITT TÅLAMOD ÄR SLUT NU. Allt e precis som det alltid ha varit, får en tid men de avbokar hela tiden. Varför ens bry mig egentligen? Jag borde veta att det är så här det är. Nu vet jag inte hur jag ska jobba heller. Tror jag får sjukskriva mig på heltid innan detta är klart. Har haft ångest flera gånger nu för att jag ska ha möte men varje gång blir det avbokat. Så nu jar jag fått nog. Jag har inte haft så mycket självmordstankar på ett tag nu men nu har de kommit tillbaka. Men det är det där steget att göra det som är svårt, jag har allt hemma för att få somna in men det är så svårt ändå. Men ju mer jag blir förbannad eller får mer panikångest desto mer självmordstankar får jag. Ja jag vet att många tycker att det är fegt och egoistiskt men så är det inte. Det är ett stort steg att göra det. Så fegt är det inte. Och att det skulle vara egoistiskt är det inte heller, mer ego att leva för någon annan fast att man inte vill leva. Så kalla inte dem som tar livet av sig för fegt. Att svälja några tabletter är inte svårt men det är ett jobbigt steg om det måste gå så långt. Men det verkar inte bättre än att det är så det får bli.

Nu skiter jag i allt som har med samtal att göra.

Varje gång jag ska på samtal så blir det avbokat.

Så nu skiter jag i detta, har gett det så många chanser

nu så nu har jag fått nog.

Vad är det för jävla fel?? Det är då fan inte meningen att

jag ska på ska gå på samtal.

Detta gör mig riktigt förbannad, om en annan skulle avboka

ett möte så skulle det bli ett jävla liv. Men när de avbokar

så går det jävligt bra. HATAR dem..

Snart blir det att säga hej då för alltid.

Spelar ingen roll för någon hjälp får jag ju ändå inte....

Tack och hej