Mig ska ni fan inte knäcka

Mig rår ni fan inte på

Mig kan ni fan inte skrämma

Jag är inte rädd för att dö

Jag är inte rädd för och dö men rädd för att leva död

Jag är inget offer som morsan Ingen ska sno mitt liv

Så trött på alla jävla hycklare,alla som du dragit hit

Jag är inte rädd för och dö men rädd för o leva död

Se mig, bry er

Jag finns jag bländar er

Ser ni mig, bryr ni er

Finns vi

Jag lämnar er,jag lämnar er

Ser ni inte mina tårar kanske ni hör mina skrik, se mig då

Jag skriker högt för jag vill härifrån

Fatta jag vill inte bara överleva.

Hitta ljus och börja leva.

Mig ska ni fan inte knäcka

Mig rår ni fan inte på

Mig kan ni fan inte skrämma

Jag är inte rädd för dö

Jag är inte rädd för att dö men rädd för att leva död

Mamma dom har trampat på dig

Din kropp måste vara trött

Mamma har du inte fattat

Snart har också din själ nog dött.....

Från 

Kniven i hjärtat - Leva Död

Mått så fruktansvärt dåligt idag. Jag har funderat mycket på vad jag har gjort för fel för

att jag måste må så här jävla dåligt jämt. Varför kan de inte skänka lite lycka och glädje

i sitt liv så man orkar gå vidare. Varför kan man inte få må bra??? I hela mitt jävla liv så har 

jag fått lida och mått dåligt. Jag har kämpat och kämpat mig uppåt hela tiden. Går jag ett steg fram 

så halkar jag fem tillbaka. Kan inte det vända snart?? Gör det inte det så kommer jag inte att 

orka kämpa något mera. Jag har gjort mina försök att avsluta detta lidande men inte ens det 

kan jag lyckats med. Jag är så jävla misslyckad som person och varelse på denna jord. 

Ja jag kanske tycker synd om mig själv men det har jag FAN mig rätt i att tycka också. 

Efter allt skit som man har gått igenom så har jag fan rätt i det. Tyck vad ni vill.

Hade jag trott på att GUD och JESUS fanns så skulle jag fan be om att få en dödlig sjukdom. 

För det är knapast värt att be om ett bättre liv skulle jag tro.

Att få en obotlig sjukdom kan ingen ta ifrån mig och jag kommer att få somna in när som helst.

Så det är min största och sista önskan

 Med det slutar jag för tillfället med denna låt

Min högsta önskan nu är att jag kan supa mig full och slippa alla jävla bekymmer.

Att bli så full att inget annat existerar, så full att kroppen inte vill något mera 

Den kännslan är något jag längtar efter just nu. Men ge mig styrkan att inte göra det. 

Men vad fan spelar det för roll längre?????

Nä sprätter mig en jävel och med det säger jag skål!!!!

Var ett tag sedan jag skrev nu. Finns inte tillräckligt med tid eller ork.

Har varit bra vissa stunder sen jag kom hem från psyk och försökte ta livet av mig igen.

Smugla   de in massa tabletter in på psyk för att jag hade planerat att ta mitt liv.

Men av någon anledning så berättade jag det för en god vän. Så denne ringde till psyk och berättade det.

Vet inte om det var bra eller dåligt.

Har slutat med en medicin som jag hade bra hög dos av. Kanske därför jag är deppig igen. 

Allt känns så tungt igen. Att hitta livsgnistan är svårt. Hade det inte varit för min sambo så hade jag sökt 

upp psyk igen för att få lite hjälp. Men vill inte att min sambo ska behöva känna oro när jag är där.

Vet inte vem jag ska kunna prata med förutom min samtalskontakt. Ibland känner jag mig ensamast i världen.

Känner mig rätt trött hela tiden. Kan beropå att de har ökat all min medicin. Men jag känner mig liksom trött, trött i kroppen på nå vis. Det är ganska enamt här. Saknar lite sällskap och så. Men har man ställt till det så har man det. Får väl skylla mig själv att man är ensam. Det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa helt enkelt. Självmordstankarna finns kvar och skadar mig själv under ångest. Om det bara kunde komma ett ljus och säga att allt blir bra och allt kommer att ordna sig. Då skulle jag kunna bli glad igen.

Detta blev ju inget bra. Tog 7 imovane och 10-15 theralen och nån atarax. Och så går jag och berättar det för en vän. Hur dum får man bli