Jag mår piss dåligt som aldrig förr. Nu fick jag ett tragiskt besked på det med. Vet snart inte vart jag ska ta vägen. Orkar fan inte med all denna jävla skit. Kan man inte få må bra och få bra besked en endaste jävla gång. Nu vart jag ännu mer sugen på att skita i jobbet och allt annat. Min sambo får ta mycket skit och jag kan inte visa min kärlek till min sambo på samma sätt nu när jag mår dåligt. Tråkigt att min sambo ska behöva stå ut med allt. Vet inte vad jag ska göra. Svårt att visa sann kärlek när man mår piss. Önskar att min sambo hade någon att prata med, men istället så står min sambo själv mitt i allt som sker. Vad kan jag göra anurlunda så att det blir bra igen? Finns inte ord hur mycket min kropp skriker efter omvårdnad och till må bra grejer. Men det är svårt när ens kropp är i tusen bitar. Att försöka lappa ihop alla dem bitarna igen är inte lätt. Alla ärr som inte läker ihop utan de blir större och större. Vad finns det då att göra. Vill försvinna från den här grymma världen och aldrig återvända till den igen.....

Fattar inte att man kan må så här dåligt. Ska man behöva stå ut med hur mycket som helst? Tankarna snurrar 24 timmar om dygnet aldrig nån vila eller ro. Hoppas verkligen att det kommer en bra dag snart. Annars så orkar jag nog inge mer. Funderar att sjukskriva mig men känns fult att ljuga om varför man är hemma också. Får så dåligt samvete. Varför har man ens ett samvete??? Jag vill få ett slut på det här nu. Så jävla segt allting, får aldrig vila upp mig känns det som. Men ändå gör jag inte så jävla mycket mer än att vila efter jobbet, men känner mig ändå inte utvilad. Känns som man har sprungit fort som fan rak in i en järnvägg och fallit totalt i botten. Nån varnings klocka måste det vara när jag känner mig så nere och inte får i den mat jag behöver. Som jag skrev innan idag. Jag mår nog sämre nu än när jag åkte in på psyk. Sen att jag försöker hålla humöret uppe på jobbet och försöker skämta bort allt är en annan sak. Men egentligen mår jag piss och vill dra täcket över huvudet och gå och dö. Får väl se hur det går framöver.

Har fan inga bra dagar nu ja. Känns som jag lika gärna skiter i allt. Har ingen lust med något längre. Orkar ju fan inte ens vara på jobbet. Funderar skarpt på att sjukskriva mig ett tag. Men vet inte ens om det är lönt med det ens. Varför måste man må så här jävla dåligt jämt för? Räcker det inte med det dåliga måendet man redan har. Nä då ska man ha ännu sämre mående och må ännu mer piss. Alla säger att man får inte mer än vad kroppen klarar av. Men det kan jag säga att så är det fan inte, har fått 100gånger mer än vad min kropp klarar av just nu. Idag fick jag till och med tvinga i mig mackorna på jobbet till fikat. Har ingen energi till att äta ens. Om detta fortsätter så slutar det väl på psyk igen om jag har otur. Men jag är jävligt bra på att ljuga och låsas att allt är bra fast att kroppen är i tusen bitar. Men det är inget som syns så jag kör på så tills jag inte orkar mer. Jag gör så gott jag kan och försöker kämpa emot allt skit men det känns jävligt tungt nu. Om jag bara visste hur jag skulle göra för att orka kämpa med mitt liv. Mår nästan sämre nu än när jag blev inlagd på psyk. Ge mig mod och ork att fortsätta kämpa......