Kjell Käpp Eriksson

Några måste skiljas, för någon måste gå.
Det är svårt att fatta, men det är ändå så.
Nån ska bli en ängel, kanske sjunga i en kör,
sitta på en molnkant, så där som änglar gör.

Hej då! Hej då - tills vi ses igen!
Hej då! Hej då! Dags att gå, min vän.

Ja, någon måste lämna och några stanna kvar.
Fråga inte varför, för det finns inget svar.
Klart att man är sorgsen, men kanske lite glad ändå,
för allt som man fått dela, och kunnat ge och få.

Hej då! Hej då - tills vi ses igen!
Hej då! Hej då! Sjung för kärleken!

Snart sjunger det en ängel för oss här nedanför,
och om vi bara lyssnar så tror jag att vi hör.
Och tvärs igenom molnen, om vi kisar lite grann,
så kan vi säkert se och vinka åt varann.

Hej då! Hej då - tills vi ses igen!
Hej då! Hej då! Hälsa himmelen!

Hej då! Hej då - tills vi ses igen!
Hej då! Hej då! Sjung för kärleken! Hälsa himmelen!

Nu har man varit hemma och vilat lite. Är så jävla trött så det svider i ögonen. Men jag kunde inte vila i ett streck utan jag vaknade 100 gånger och alltid orolig. Mår fortfarande dåligt men jag lyckades äta två mackor när jag kom hem och det vet jag inte när jag gjorde det sist. Så det är väl bra, eller? Men fortfarande slö och less. Less på att må så här. Vill så gärna må bra nu. Det lev inge samtal förra veckan och nu i veckan så ringer de och byter tid. Så jag vet inte om jag ska ringa och säga att jag inte kommer. Är ju så jävla seg på eftermiddagarna så jag lär inte få ut något från denna gång heller. Men får väl se om man orkar ta sig iväg på det ändå. Skulle behöva göra fler ärenden på sjukhuset ändå. Nu blir det att ligga i soffan och vänta på att min sambo ska sluta någon gång. Många sena kvällar nu. Lär förmodligen skriva snart igen. Denna blogg blir nog ganska aktiv så länge jag mår dåligt.

Ännu en riktig skit dag. Sitter på jobbet och känner mig helt veck. Höjt vissa mediciner igen så jag är helt slut. Varför kan man inte få må bra någon gång. Vill kunna känna glädje och lycka igen. Men vägen dit känns jävligt lång. Kommer jag någonsin att komma dit så man får må bra? Just nu sitter jag och väntar på att få gå hem någon gång. Är så fruktansvärt less på allt. Borde prata med mina kolleger och chef angående mitt mående. Men orkar inte ens det. Nä tvinga sig själv att vara kvar i 50min till så kan jag gå hem och lägga mig igen. Min livslåga har brunnit ut...