Nu har jag haft ett par dåliga dagar. Har haft väldigt mycket ångest nu de sista två veckorna. Hoppas att det försvinner snart. Har haft en månad som har varit riktigt bra utan en massa ångest men nu var det tydligen dax för ångesten att träda fram igen. Det djävligaste är att självmordstankarna kommer med ångesten. Men jag kämpar emot men det är inte lätt alla dagar. Har även fått en massa drömmar om just självmord eller att jag blir jagad och blir nerslagen. Dessa drömmar gör att jag får mer ångest och det leder självklart vidare i andra känslor och tankar. Hoppas att allt löser sig igen och att jag kan få må bra igen. Som sagt vore det inte för dålig vård så hade jag lagt in mig igen för att jag är rädd för mig själv och vad jag är kapabel till. Nä nu blir det sängen och ska sova. Blir rätt så trött av medicinerna.

Idag är det ingen bra dag. Trött och sliten och helt slut. Ångesten växer fram och det känns inge bra. Att alltid känna att man inte räcker till och känner att alla har så jävla mycket krav på en. Det var inte så länge sedan jag låg inne för att jag ville ta livet av mig. Tankarna finns kvar och det är en ständig kamp att överleva dagen. Att behöva kämpa varje dag för överlevnad är inte lätt. Men jag gör så gott jag kan och jag har klarat mig än så länge. Ibland känner jag att jag skulle behöva läggas in igen, vore det inte för att man får dålig behandling så hade jag åkt in igen. Men nu är det som det är så det är bara att kämpa vidare.

Ångesten har varit enorm idag. Har inte orkat gjort ett jävla dugg idag. Har mest legat i sängen eller i soffan och bara varit. Klarar inte av stressen på jobbet tror att det kan vara därför jag har fått massa ångest igen. Har nästan inte haft någon ångest alls när jag har varit ledig men så fort jag kommer på jobbet så är det kört. Det är extra att göra på jobbet oxå nu när de är flera som är sjuk. Man hinner inte med det man ska göra. Hoppas det blir en bättre dag i morgon.

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Men sen jag började med medicinen så har jag inte haft ork till något. Men ångesten har varit ganska liten oxå. Men nu har jag börjat få ångest igen. Tycker inte om den känslan. Trodde att det skulle bli bra nu men inte det tydligen. Har inte haft så mycket tankar på självmord heller men de har börjat dyka upp nu med ångesten. Hoppas verkligen att detta försvinner igen. Måste ta upp detta på samtalet och se vad de säger. Rädd att jag åker in på psyk igen. Men fortsätter detta så blir det nog så. Eller så får jag höja medicinen igen. Har ju tagit bort en tablett plus tharalenet. Men kanske dax att börja med dem igen. Men blir inte som folk när jag äter dessa. Blir bara så jävla trött på dem. Men jag får bita ihop och ta upp det på samtalet i morgon. Börjar ev på heltid snart oxå. Det kan ju ha ett finger med i spelet. Att jag känner mig stressad får mig att känna mer ångest oxå. Jaja bara att vänta ut tiden och se vad som händer. Har haft massa drömmar om självmord nu på slutet oxå..... Kan ju undra vad de står för..

Känner mig jätte nere idag, det är väl så mer och mindre varje dag. Men idag är det extremt jobbigt. Borde kanske lägga in mig igen tills man får rätt medicin. Känns jätte jobbigt nu. Känner mig nere och ledsen men kan inte gråta fast att jag vill det. Är så illa att jag inte ens orkar blogga som jag vill. Men vad gör det, skriver ändå ungefär samma hela tiden. Har liksom ingen livsgnista kvar känns det som. Vad är det som händer liksom. Nä nu orkar jag inte skriva mera. Får bli en annan dag eller senare

Idag har det varit ångest laddat igen. Men lite bättre än igår än så länge. Skönt att få gå på samtal men det är jobbigt när man ska dra upp livshistorien igen. Mycket minnen som väcks till liv igen. Men det är väl ett måste för att komma vidare. Men det är jävligt jobbigt må jag säga. Hoppas det blir bättre nu när jag går och pratar. Men nu är det två veckor tills nästa gång tyvärr :( Men det är väl bara att bita ihop. Sover dåligt på nätterna nu oxå. Känns som man är på ruta ett igen när det gäller sömn och ångest. Känns nästan onödigt att äta mediciner för de verkar inte hjälpa ändå. Tog upp det på samtalet och får se om hon tar upp det med läkaren så jag kan börja få sova i alla fall. Sover jag inte så blir det inge bra med ångesten heller. Har liksom ingen ork längre till något. Så det är ju drygt.... Kan ju hoppas att allt vänder snart. Men samtalen lär jag ju inte bli av med på ett bra tag. Och det är väl bra det med. Fast att det känns jobbigt som fan att gå dit vissa dagar.

Har varit en massa skit dagar nu ett tag. Sen i söndags har jag jämnt att jag vill säga upp mig från jobbet och funderar på att hyra en stuga eller något och få ett slut på detta lidande. Det är väldigt ofta som jag känner så. Just nu ligger jag i badet och funderar på att ta massa tabletter så att jag somnar i badet. Det är det skönaste sätt att somna in på säger de som vet. Och där håller jag med. För när jag var liten så höll jag på att drunkna. Den första stunden får man panik men efter ett tag så känns det bara naturligt att andas in vattnet. Så det är ju ett alternativ. Just nu gör jag allt i min makt för att kliva upp på morgonen och gå på jobbet. Men varje kväll och varje morgon så känner jag att jag vill skita i allt. Tur att jag ska på samtal imorgon. Kan behövas nu innan det händer något som inte går att göra något åt. De på jobbet ska bara veta vilket jobb jag gör varje dag för att ens komma dit, och hur jobbigt det är att hålla fast vid livet. Vore det inte för min sambo så kan jag lova att jag hade varit död för länge sedan. Vill verkligen inte såra denne men snart har jag inte mycket till val. Snart händer det jag har gruvat mig för. Snart är den dagen kommen.... Tack och hej!

Det har varit mycke stress och ångest nu på slutet. Sover inte på nätterna och när jag väl sover så vaknar jag med ångest. Nu har jag fått förfrågan att jobba med något annat ett tag och det fick mig att känna mig stressad över det också. Går fan inge bra för mig nu inte. Kanske ska sjukskriva mig på heltid istället. Dessutom har jag inga jobbkläder för de har blivit för små, har gått upp en massa av medicinerna så det känns ju också jobbigt. Så allt jag håller på att bygga upp nu raseras. Ätter mer ångest dämpande nu än någonsin tror jag. Är nog inte så men känns som så. Var i alla fall länge sedan jag åt så här mycket mot ångest nu. Så välkommen in i mitt liv herr ångest.