Att berätta för familjen om självmordstankarna var det nog det värsta jag har gjort. 

Nu har man blottat sig helt och det är ingen hemlighet längre.

Men jag fick ju inte mindre självmordstankar utan mycket mera, 

Till och med när jag tar lugnande för ångesten så tar jag nästan det dubbla 

av medicinen eller mer för att bli riktigt lugn. Fattas ju bara att man skulle få 

somna in nu också.

Pratade med en god vän nyss. Denne gav mig ännu mer dåligt samvete. 

Denne sa att om jag lämnar detta liv så kommer alla att sörja. Har ju 

tänkt så men har tänt att det går över fort. Men nu fick jag ännu mer dåligt 

samvete. Men vet inte om det hjälper mig att inte göra något dummt.

Just nu är jag rätt flummig men suget att ta mer lugnande är stark. 

Inte så långt bort innan jag gör det nu....

Nu är det gjort, nu har jag gjort det. Jag har berättat för familjen om mina självmordstankar. Det värsta jag har gjort i mitt liv. Nu är det ingen hemlighet längre. Var det rätt eller fel? Nu kommer jag att ha alla ögon på mig igen. Men får väl skylla mig själv också. Men tankarna blev ju inte mindre för det utan värre :'(

Sitter i min lägenhet i mörkret och lyssnar på musik.

Kännslan att sväva iväg med musiken och

känna rakbladets sång sväva iväg runt min arm

Att känna värmen av blodet är så sövande

Så skönt att man bara kan dö.

Tar en kal öl och känner hur den rinner ner för min torra strupe

Hur den livar upp gammla minnen i mit liv.

Känner mig hög av all energi jag får av allt lugnande. 

Nu fattas det bara att lägga sig ner och somna in.

Att få känna att man lägger sig på molnen och att sväva iväg

till friheten och lugnet