Nu är det inte nådigt. Idag har jag önskat livet av mig ett antal gånger.

Känns som hela mitt liv är ett skämt eller en lång inspelning av dolda kameran.

Har då aldrig varit med om mer kränkande i hela mitt liv förutom övergreppen.

Det som är lite komiskt är när jag vilar nu på dan så drömde jag att jag tog en massa tabletter och att jag kännde mig så fridfull innan jag somnade in. Gissa om man blir paff när man vaknar och fattar att det bara var en dröm. Nä man kanske ska ta lite piller så man slipper detta liv. Man räcker inte till för andra och speciellt inte för en själv. Varför ska man då plåga sig själv att kämmpa när det ändå inte blir bättre.

Är bra sugen på att ta en massa tabletter. För det märker man inte av, man bara somnar och typ somnar in i sömnen. Det vore ju helt jävla underbart. Längtan är så stor att jag är nära att göra det nu.

Känner att jag står själv utan hjälp från alla. Ingen hjälp av läkare, inte av jobbet som innan, inte från någon. Jag klarar det inte själv längre. Vart ska detta sluta? Blir det ingen förändring snart så orkar jag inte med längre. Då gör jag slut på detta lidande