Nu känner jag att det är dax att ta farväl. Hoppas bara att jag lyckas denna gång. Känner mig som den där självmords benägna snubben i serien hjälp. Han försöker om och om igen att ta sitt liv men misslyckas. Men jag hoppas att jag klarar det denna gång.

Får tacka er alla för era inlägg i min blogg.

Har till och med lämnat ett brev till en av minna vänner. Jag har aldrig kunna ge ett sådant brev till någon innan. Utan jag har lagt breven brevid mig när jag har försöktta mitt liv. För att de skaq hitta dem då och få en förklaring till min handling.

Jag måste bara göra detta nu. Jag vill det, och en stark röst inom mig skriker att jag ska göra det. Men låt mig lyckas denna gång.

Tack och hej!

Puss o Kram på er alla!

Ni verkar ha fått ett bra liv ni. Alla verkar vara lyklig och så. Kul att se att andra kan må bra. Önskar bara att jag med kunde få vara glad någon gång.

Men istället står döden och knackar på min dörr.

Så nu har jag släppt in honom och han sitter vid min sida nu.

Han bryr sig om mig iaf. Tack Döden=)

Sån här längtan har jag nog aldrig haft till döden förut. Innan kunde jag känna mer rädsla för döden. Rädd att svika familjen. Men nu känner jag att de kommer att komma över min död ganska fort.et är vad jag önskar iaf. De kommer säkert att bli både arg och ledsen på mig. De kommer att tycka att jag är/var feg som valde att ta mitt liv. Men jag kan inte leva för deras skull. Jag är bara 27, och om jag ska fortsätta att leva klart livet såkanske jag har 50-60 år kvar. Ska jag då må dåligt under alla dessa år för att leva för deras skull? Tyvärr så är jag helt övertygad att jag aldrig kommer att orka det. Varför försöka prata och lössa massa skit, när det ändå inte går att lösa och inte försvinna ur mitt liv.

vad är det för mening med livet? Svaret på den frågan är att det inte finns någon mening med livet.