Inlägg publicerade under kategorin Dagbok

Av Hoppet Finns kanske - 6 oktober 2012 11:16

Ovanligt Att jag skriver att jag har panikångest. Men igår somnade jag runt halv tolv , tolv. Vaknade halv elva och det var skönt. Men har fortfarande myrkrypningarna i benen. Blir tokig snart. Idag blir det nog en lång dag känns det som. Händer ju inte så mkt här. Vill ju som sagt inte sitta där ute med den där kärringen som skrattar hysteriskt hela tiden. Kund väl ändå ha fått sovit till lunch eller middagen. Men inte rå. Idag ska jag få hit lite mer saker på rummet iaf. En bärbar dvd spelare så jag kan se på film iaf. Dagarna går kanske lite fortare då. Jag har iaf haft jäkligt tur, för jag behöver inte dela rum med någon. Men när den dagen kommer så åker jag hem för gott.

Nu sättet kärringen igång igen. Blir vansinnig på henne. Snart är mitt tålamod slut och då är det kört. Blir man väl bältad i sängen som jag blev en gång när jag var inlåst på psyk.

Nä gå ut och hoppas på lite canser då.

Av Hoppet Finns kanske - 31 januari 2009 17:37




En liten flicka i världen ensam står,

hennes hjärta är fullt av blödande sår.

Ångesten i bröstet tynger henne hårt,

hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,

hon vet hur mycket hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log,

nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,

varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,

om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,

ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,

det sorgligaste är, att flickan det är jag

Av Hoppet Finns kanske - 25 januari 2009 18:52

Nu e jag så jävla less. Här sitter man och tror att allt e så jävla bra. Men icke. Här håller man saker bakom ens rygg och hånar en. Blir bara så jävla less. Hoppas att de njuter av detta nu. Men det som inte de vet är att jag vet vad som händer bakom min rygg. Så de kan ju glömma att komma krypande sedan och tro att allt e så jävla bra för det är det inte.


Ha det så jävla bra era jävla svin.....


TACK FÖR ATT NI TRYCKER NER MIG I BOTTEN IGEN.....

Av Hoppet Finns kanske - 10 november 2008 15:36

Jag färdas över djupa vatten
Jag färdas mot mörker,  in i natten
Jag flyger rätt ner i djupet
Jag flyger som en dykande örn, rätt ner i stupet
Jag söker en saga jag inte kan nå
Jag söker en drömbild så vacker som få
Mina vingar vill upp men kroppen faller ner
Mina vingar stillnar i flykten, orkar inte mer
Jag färdas över djupa vatten
Jag färdas mot mörker, in i natten
När får jag ana gryningstimmans matta låga
När får jag svaret på min eviga fråga
Får jag någonsin komma till ro i din varma famn
Får mitt skepp någonsin komma till hamn
Av Hoppet Finns kanske - 10 november 2008 15:35

En buske som brinner inom mig
Det hettar, jag blir förstörd
Ett hjärta av glöd
Skadorna är stora och kommer aldrig att försvinna
jag försöker släcka elden, men misslyckas
Gång på gång, samma sak
Är detta nyckeln till livet?
Eller är det nyckeln till Guds himlavalv?
Är det ett tecken på att något ska hända?
Eller är det bara en vanlig dag med brinnande möjligheter?
Busken fortsätter att brinna
Och jag vet fortfarande inte varför
Av Hoppet Finns kanske - 30 oktober 2008 16:21



Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått

Jag brinner av en längtan men elden är för svag
Jag borde vetat bättre än att ensam slå mitt slag
Jag har blundat för det dolda och gömt undan mina spår
Men hur jag än försöker står jag stilla där jag står

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Jag har ondskan i mitt inre, jag tar ondskan i försvar
För så länge som jag blundar har den mig i sitt förvar
Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida så att vi inte slits isär

I mitt inre brinner ångesten, har levt mitt liv i skuld
genom lögner har jag älskat, har alltid älskat guld
I bibeln talas det om gud, men ondskan är min vän
För så länge som jag blundar döljs vägen för mig hem

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Ser du mörkret i mitt hjärta?
Ser du mörkret i min själ?
Jag gråter utan tårar och jag hatar utan själ
Min smärta är begraven för att alltid glömmas bort
Och i lönndom räknas tårar över tiden som har gått

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Om modet i mig sviktar och rösten inte bär
Så ställ er vid min sida, vi skall samlas till vår här
För jag brinner av en längtan men den elden är för svag
Vi tillsammans vinner styrkan som ger kraft i våra slag

Av Hoppet Finns kanske - 30 oktober 2008 16:12



Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du viskar till dig själv i smyg att aldrig kasta av din sköld
Medan lögner håller stånd värms blodet upp att hålla köld
Medan ögon ser en dröm, håller kylan luften kall
Allt omkring som bar ditt namn, obevekligt går mot sitt fall


Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Du ser dig själv i en grav, bara nakna andetag
Saknar luft, en andedräkt, har alltid varit lika svag
Ser din sorg, du flyr din eld. Blundar kallt men ser ändå
Från hjältars röst hörs ingenting, varför är det alltid så?

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Ingenting är som förut, ingen början inget slut
Du söker svar fast du redan vet den väg du går tar dig aldrig ut
Du flyr en värld som bara ler åt den som tar men aldrig ger
Tårar döljs i anletsdrag lika falskt som det som sker

Av Hoppet Finns kanske - 19 oktober 2008 16:01

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att min vän ringde till polisen o ambulansen den 3-e. Men vissa stunder är jag glad att jag misslyckades ibland inte. Men jag är kvar på psyk och lite orolig att jag ska göra samma sak när jag kommer hem.


Men det är bara att vänta ut tiden och se vad som händer. Kanske nå bra eller så blir de nå dåligt. Jaja skit samma med vilket....................


Presentation

Omröstning

Vad skulle ni göra om ni levde mitt liv??
 Skit i allt o gör slut på lidandet
 Söka hjälp
 Vara mer öppen
 Vet inte

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards