haft fruktansvärda dagar nu. Går inte att beskriva hur det känns i hela

kroppen när ångesten börjar äta upp en inefrån.

Att inte känna att man har kontrollen över sin egen kropp är hemskt.

Börjar bli riktigt irreterad på denna skit nu. Att inte få en enda lugn stund

i kroppen utan att det hela tiden är något skit som spökar i en.

Börjar få ångest för medicinen också, har fortfarande inte fått några

nya recept på mina läkemedel. Skickade in det den 27/5 och inte ens fått

ett jävla svar. Ska jag sluta med skiten då eller hur fan har de tänkt undrar

jag. Ska på samtal imorgon och då får fan hon se till att jag får nya recept. 

Det är inte direkt kul att proppa i sig en massa och mindre kul att behöva jaga

dem för att få ut dem. Idag när jag tog medicinerna som vanligt så blev jag yr

och svettig som jag brukar bli. Men idag häll jag på att svimma flera gånger.

Tänkte gå hem men jag kände att jag inte har råd att gå hem mera.

Så jag stapplade mig till en stol för att sätta mig, sen vinglade jag in till

matsalen för att fika, ännu en gång höl jag på att ramla ihop. Men som tur var

så klarade jag mig denna gång. Fan vad jobbigt om jag skulle svimma på jobbet.

Bättre att ramla ihop hemma där ingen ser eller ställer en massa jävla frågor.

Om inte biverkningarna slutar snart så måste jag sluta med dem. För jag ska

ha semester och jag ska kunna köra bil. Annars slutar jag med dem helt och få

ännu en ny medicin. SÅ JÄVLA LESS......

Måendet annars är inte heller så jävla bra. Ju mer ångest jag får desto mer

vill jag avsluta mitt liv. Ja jag vet att det är fegt och jävligt men det är så jag känner.

Jag är inte rädd för döden när det gäller mig själv. Men gäller det någon annan så

får jag panik. I alla fall när det gäller familjen eller någo nära vän. Så jag förstår ju

skräcken som alla känner för mig. Jag har ju prövat att ta livet av mig ett antal gånger.

Tror att de flesta som känner mig och står mig nära är ständigt orolig för att jag ska

göra det igen. Jag förstår dem men man tänker inte så mycket på det när det väl är

dax. Då gör man det bara utan att tänka. Hälften av gångerna som jag har försökt

har inte varit planerade, utan det är bara något som händer. Sen har jag haft vissa

gånger som jag har tänkt ut hur jag ska göra. Men alla dessa gånger har jag misslyckats

tyvärr. Vore skönt att ha haft det överstökat. Men nu är det som det är och jag kämpar

vidare. Mycket för min sambos skull. Hade jag inte haft min sambo så hade jag säkerligen

legat under någon jord eller blivit nån aska. Men jag kämar allt jag kan för min sambos skull.

Inte lätt men ännu är jag ju kvar och kan skriva hur jag känner på denna sida. Så länge

jag skriver här så finns jag ju kvar i livet. Orkar bara inte skriva varje dag nu mera.

Inte alla dagar som jag har chansen att skriva utan att min sambo ska märka något.

För denne vet inte om riktigt hur jag mår eller känner. Vill inte oroa denne i onödan

heller. Är det dax så kommer denne att få veta det på ett eller annat sätt. Men än

har jag inte gett upp fast att jag borde ha gjort det. Men sen har jag ett fint stöd

av en fin människa på jobbet också. Vill inte heller svika denne genom att ta livet av mig.

Inte ännu i alla fall. Som denne har kämpat för mig och varit vid min sida när jag har

varit som sämst. Då känns det ännu jobbigare att avsluta mitt liv. Tänk att två

personer kan hålla en vid liv så länge. Kanske inte för alltid men ändå

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trode det hade vänt till det bättre. Men tyvärr går det åt helvete med det. Önskar att jag också kunde få må bra och vara glad. Men tydligen så är mitt liv till för att alltid må skit. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Jag går på samtal, jag har g...

Skönt, nu börjar mitt mående vända. Det är så skönt. Det är skit bjobbigt att må dåligt. Man orkar inget och man ger upp. Men nu.är jag på banan igen. Hoppas det håller sig så här nu ett tag. ...

Det går verkligen inge bra för mig nu. Allt jag gör är fel. Hur jag än gör som du säger så blir det alltid fel. Vetefan vad de vill mig. Snart är tålamodet slut för mig. Först tror de inte på mig sen så tar de bort medicin hela jävla tiden. Se till a...

inatt kommer jag försvinna jag kommer göra allt jag kommer hinna inatt kommer jag försvinna jag kommer göra allt jag kommer hinna jag har tröttnat på mina vanor jag behöver nåt nytt, några nya banor vad som helst det spelar ingen roll f...

Ångesten äter upp mig innefrån och ut. Snart har den ätit upp hela mig. Nyss försvann en knoge in i väggen. Så trött på att må så här dåligt. Jag måste verkligen ha gjort något ont i mitt liv eftersom jag straffas hela tiden. Jag önskar att alla hata...