Har haft några dagar med fruktansvärt ångest. Jag har nästan inga mediciner kvar. Har skickat till läkaren om förnyade recep men har inte fått några än. Var över två veckor sedan jag skickade in dem. Så jag får leva med min ångest tills jag får ny medicin. Blir förbannad över att det ska ta sådan lång tid. Ska fan ta upp det när jag träffar läkaren nästa vecka. Tycker att det är fördjävligt att det ska ta sådan tid. Vissa mediciner ska jag ta regelbundet men det är jävligt svårt när man inte har några mediciner. Ska jag hålla på att bråka om detta varenda jävla gång så kan jag lika gärna sluta med skiten och må som jag gör i stället. Var på möte igår med f-kassan och jobbet i går. Tog upp lite om att jag kanske borde bearbeta det som har varit i mitt liv. Sa det till min sambo och denne ville inte ha mig hemma under den tiden om jag skulle bearbeta detta. Då får du åka in på psyk igen sa sambon då. Och det kan jag förstå. Risken är jävligt stor att jag blir riktigt förbannad och att jag förmodligen börjar skada mig igen. Att jag skär mig själv eller skadar mig på annat sätt är bara för att flytta smärtan som gör ont i mig till ett annat ställe. Det är därför jag alltid har skadat mig själv för att flytta smärtan till ett annat ställe på kroppen. Och jag behöver förmodligen allt stöd jag kan få då. Men jag kommer att stötta bort er alla men någonstans vill jag ha stöd. Jag är inte rolig att ha med att göra när jag börjar få tankar eller bilder av allt skit som har hänt mig. Nu har det varit ett par skit dagar på jobbet med massa stress, och stressen gör att jag får ångest, och ångesten förknippar jag med något annat som har hänt och blir då ångest på ångesten. Fan vad invecklat det blev nu. Men mitt liv är invecklat som fan. Jag vill gärna bearbeta all skit i mitt liv så man kanske kan gå vidare. Frågan är om det någonsin kommer att hända. Förmodligen så kommer jag fortsätta leva med skiten och fortsätta förtränga allt. Jag försöker hela tiden att hitta en andledning till att fortsätta leva. Men det ser så fruktansvärt mörkt ut. Som jag har skrivit tidigare. Det är som att gå in en lång mörkbtunnel och det finns inget utrymme att vända eller backa ut ur den. Så jag är liksom fast i den förbannade tunnel utan ett gnutta ljus. Så då är det fan inte lätt att vilja leva. Det är ingen annan än jag som vet vilket helvete mitt liv är. Det gör ju inte lättare när det är tufft att gå till jobbet. Vill vara hemma på heltid men vet att det inte är ett dugg bättre. Förmodligen kommer mitt mående bli ännu värre. Så jag sitter i en jävla sits. Hur fan ska jag gör???? Hur ska jag kunna börja leva på nytt och hitta livsgnistan???? Finns det något hopp eller ska jag göra slut på detta lidande? Varför gå igenom detta skit dag in och dag ut när jag lika gärna kan avsluta denna skit....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Trode det hade vänt till det bättre. Men tyvärr går det åt helvete med det. Önskar att jag också kunde få må bra och vara glad. Men tydligen så är mitt liv till för att alltid må skit. Jag fattar inte vad jag gör för fel. Jag går på samtal, jag har g...

Skönt, nu börjar mitt mående vända. Det är så skönt. Det är skit bjobbigt att må dåligt. Man orkar inget och man ger upp. Men nu.är jag på banan igen. Hoppas det håller sig så här nu ett tag. ...

Det går verkligen inge bra för mig nu. Allt jag gör är fel. Hur jag än gör som du säger så blir det alltid fel. Vetefan vad de vill mig. Snart är tålamodet slut för mig. Först tror de inte på mig sen så tar de bort medicin hela jävla tiden. Se till a...

inatt kommer jag försvinna jag kommer göra allt jag kommer hinna inatt kommer jag försvinna jag kommer göra allt jag kommer hinna jag har tröttnat på mina vanor jag behöver nåt nytt, några nya banor vad som helst det spelar ingen roll f...

Ångesten äter upp mig innefrån och ut. Snart har den ätit upp hela mig. Nyss försvann en knoge in i väggen. Så trött på att må så här dåligt. Jag måste verkligen ha gjort något ont i mitt liv eftersom jag straffas hela tiden. Jag önskar att alla hata...