Har varit en massa skit dagar nu ett tag. Sen i söndags har jag jämnt att jag vill säga upp mig från jobbet och funderar på att hyra en stuga eller något och få ett slut på detta lidande. Det är väldigt ofta som jag känner så. Just nu ligger jag i badet och funderar på att ta massa tabletter så att jag somnar i badet. Det är det skönaste sätt att somna in på säger de som vet. Och där håller jag med. För när jag var liten så höll jag på att drunkna. Den första stunden får man panik men efter ett tag så känns det bara naturligt att andas in vattnet. Så det är ju ett alternativ. Just nu gör jag allt i min makt för att kliva upp på morgonen och gå på jobbet. Men varje kväll och varje morgon så känner jag att jag vill skita i allt. Tur att jag ska på samtal imorgon. Kan behövas nu innan det händer något som inte går att göra något åt. De på jobbet ska bara veta vilket jobb jag gör varje dag för att ens komma dit, och hur jobbigt det är att hålla fast vid livet. Vore det inte för min sambo så kan jag lova att jag hade varit död för länge sedan. Vill verkligen inte såra denne men snart har jag inte mycket till val. Snart händer det jag har gruvat mig för. Snart är den dagen kommen.... Tack och hej!