Ja så är mitt liv. Ena stunden vill jag bara försvinna från detta liv. Sen kan det bli bättre ett tag sen är jag tillbaka i skiten igen. Det går bara runt, runt i en stor jävla cirkel. Jag har haft så här i hela mitt jävla liv. Så trött på skiten. Varför och åter varför??? Vad har jag gjort för att förtjäna denna skit? Alla skulle må bra om jag bara försvann. Kanske inte direkt efteråt men när det har lagt sig så kommer alla att förstå att det var det bästa. Så känns det som nu. Att jag drar ner alla i min skit. Och att de tvingas att leva med min skit. Jag orkar inte. Är så jävla trött på det här jojandet fram och tillbaka

Jag har tydligen hamnat i en jävligt dåligt mående. Så trött på att må så här. Att alltid vara rädd för mig själv att jag ska göra nåt dumt. Tänka på vad jag gör och säger. Det är nog inte långt till psyk nu skulle jag tro. Men jag vägrar att åka in igen. Då avslutar jag det är istället. Inte så jävla bra miljö där heller alltid. Får se vart det bär iväg denna gång